Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - “Jag trodde, att Andersson var fredsvän“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jag trodde, att Andersson var
fredsvän*"
TADEN var liten, gammal och stilla. Den hade
ingen handel att tala om, ingen industri. Det
var ett par mil till närmaste järnvägsstation.
Stadens tidning utkom en gång i veckan.
Till denna stad kom skräddaregesällen Johan
Andersson genom ödets skickelse i form av en annons i
Så-ningsmannen. Johan var en livlig natur, som snart gjorde
sig gällande bland ungdomen. Förut hade denna haft trist
nog, i synnerhet flickorna. Om en sådan gick ut på
gatan en förmiddag, frågade tanterna henne, om hon ej
hade något att lära. Gick hon ut en eftermiddag,
spordes det, om hon ej arbetade i hemmet. Och gick hon ut
en kväll, erinrades hon om att gatan ej var någon
lämplig plats för en flicka sedan det blivit mörkt.
Föreningslivet var föga utvecklat. Där fans
egentligen endast en godtemplarloge, där ett tjog gubbar och
käringar suto och sovo på mötena, om inte någon gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
