Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Paris — Paris var Jean: en ung pojke, för
vilken hon betalt en orkesterplats på Moulin
Rouge, en pojke som galant låtsat bjuda henne
på vin för att själv få dricka ur det, en
underbar gynnare, kanske en rännstensunge — men
med ett trollspö i byxfickan. Johanna tänkte inte
längre på Jeannette, mindes icke att hon satt på
hennes andra sida. Icke visste hon ju heller att
i Paris får man inte glömma bort en parisiska.
— Ni ser ju inte på spektaklet, viskade Jean
utan att vända på huvudet.
— Jag ser på er, Jean, svarade Johanna och
rodnaden flög upp på hennes kinder.
— Tyst, sade Jean.
I detsamma lade han sin hand på hennes.
— Är det bra nu då? hörde hon hans röst
fylld av skälmskhet.
Hon blygdes, såg på scenen igen och lät Jeans
hand smeka hennes.
En ung kvinna trädde fram till rampen. Det
lyste av vit nakenhet om henne, en onaturlig
hudens vithet som påminde om genomskinlig
alabaster. Hennes blodröda mun formade sig
till ord, men endast hesa, oartikulerade ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
