Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tatti följde efter Alma uppför trappan. Alma
sade ingenting, förrän hon stängt dörren
bakom sig.
— Tatti borde skämmas, flög det då ur henne.
Tatti gav henne en lurande blick under lugg.
— Blev Alma så betagen i Gustafsson?
frågade hon lugnt.
— Jag?
Alma stammade och rodnade olyckligt. Och i
detsamma visste hon det, visste att hon älskade
Gustafsson liksom hon älskat Tatti — kanske
ändå med en liten skillnad eftersom han var en
man. Hon hade närt sig av deras kärlek, levat
lycklig vid minnet av deras kyssar, som ej ens
snuddat vid henne. Hon tog — alltjämt tog hon,
fyllde sitt hjärta med andras ägodelar, snyltade
sig till en smula ungdom, en smula vår, en smula
grönt hopp.
Stackars Alma Liljestam! När hon stödde sig
mot bordet, råkade hon stöta till den lilla
Kristusbilden. Den föll i golvet och gick i bitar. Alma
sopade ihop den trasige Jesus. Han skulle icke
gå att limma ihop igen. Hade han velat varna
henne för en stor synd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
