Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läppar skilde sig åt, röda, fuktiga. Han snuddade
med sin mun vid hennes kind, likt ett ungt
trånande djur om våren som vädrar sökande
omkring sig.
— Du måste tycka om mig — nu — alltid!
sade han, och hans röst stockade sig.
Orden ville inte komma fram riktigt. Det
snörde samman om hans strupe, som om han
måste gråta. Ute vid graven hade han inte gråtit.
Nu kände han till sin förargelse att tårarna stego
upp i hans ögon.
Siri tyckte i denna stund synd om tant Amalia,
som varit så ensam och dött så ensam. Hade hon
aldrig suttit som Siri nu och känt lyckan rinna
in i ett oroligt bankande hjärta? Siri lät sig
dragas mot Staffan. Också hans hjärta bultade.
Hon hörde det ju med kinden mot hans bröst.
Det besynnerliga maskineri, som var livet,
arbetade som en rastlös motor i deras blod. Han
strök henne darrande över axlarna. Då lyfte hon
sitt ansikte mot honom, och de kysstes. De
pressade sina heta läppar mot varandra, medan de
sågo rätt in i varandras ögon, som voro virriga
av berusning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
