Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vita. De tittade upp, och de tycktes nicka så
vänligt åt honom. Ät honom den fule gubben med
kängsnörena!
Han gick vidare. Han vandrade in i en ny
värld. Grenarna sträckte sig över hans huvud
fyllda av späda ljusgröna löv. Det doftade av
dem. Ja, det doftade. Han kände deras doft som
en svalkande lisa långt nere i sitt värkande bröst.
Tittade han upp, såg han himlen mellan
träden. Där uppe seglade alltjämt vita skepp.
Varthän? Vart? Han sträckte ut sina otympliga
armar, som om han velat flyga rakt in i himlen.
En yrande fröjd grep honom. Nere vid hans
fötter lekte barnen. Deras gälla röster skuro som
fågelskrin genom luften. Ibland tittade de på
honom, den vandrande kolossen, och deras ögon
liknade blå blomblad. Ja, det var blommor
överallt. Jorden hade öppnat sin famn för Ruben.
Han glömde sitt gathörn. I hans öron ljödo icke
längre människornas brådskande fotsteg.
Han vandrade vidare. Där stod en flicka i ljus
klänning och kastade ärter bland en flock
kutt-rande duvor. De trippade beskäftigt omkring.
Deras halsar och fjädrar skimrade. En träd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
