Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan dansande. Huvudet höll hon käckt
upp-lyftat. Man visste aldrig — nian kunde möta
någon, och då måste man se glad ut.
Hon var inte glad. Hon var sorgsen in i själen.
Höstens grå mörker hade nedtryckt henne,
droppat gift över henne. En gång skulle väl hösten
vara slut och våren komma, men det är ännu
långt dit. Aldrig hände det något. De svarta kalla
morgnarna måste hon raska sig upp för att hinna
till skolan. Och när hon kom hem på
frukostlovet, osade det mat och flott i tamburen och
rummen lågo grå och trista i regnrusket.
Det var inte liv. Det var — Barbro sökte i
tankarna efter ett bra uttryck — det var ett
långsamt förtvinande. Just det: ett långsamt
förtvinande. Barbro sög på uttrycket som på en
läcker karamell. Hon såg sig själv som en
slokande blomstjälk som vissnade bort av brist på
näring och vatten.
Utmärkt! Barbro höll på att muntert vissla
till mitt i förtvinandet. Så ändrade hon sig. I
ett bodfönster hade hon fått syn på sig själv i
ett fönsterglas. Hon stod där och smålog med
runda rosiga kinder och ögon som glittrade. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
