Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
traktade varandra. Hans svullna ögonlock svedo
av nattvak och sprit. Han såg ut som en tjur
som vill köra huvudet mot ett mjukt kött.
Hennes blick ljusnade. Ögonen blevo en smula
dimmiga. Så började tårarna rinna.
Konstapeln, som iakttog hennes ansikte, tänkte:
Nu får hon ett anfall, och han börjar slå
henne, eller också sparkar han ut fönsterrutorna.
Herregud, vad det här är trevligt!
Men ingenting hände. Som hypnotiserad av
mannens blick reste sig kvinnan, vacklade till...
Men innan konstapeln hunnit skynda fram till
henne, hade hon redan gripit om sin mans arm.
— Vi gå hem, sade hon i en viskning.
Med ens var hon hjälplös. Utan honom skulle
hon fallit. Hans arm, fast som ett vedträ, var
hennes stöd.
Han syntes icke förvånad. Han vände sig bara
om och såg på poliskonstapeln med en min av
höghet och ro, liknande det tjuren känner, när
han segrat i striden med människan.
Han gick mot dörren. Men nu sprang den
högre funktionären fram. Dock, bredvid tjuren
blev han med ens spinkig, liten, slak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
