Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( »’ )
Unos brådska hade hindrat pigan att
uppgöra någon eld; hon hade endast nedkastat
vedfamnen på golfvet och uppsmetat ljusbiten emot
muren, der den blifvit qvarsittande och brann
med en lång veke och ett matt och dystert sken.
Fotterna började att kylas i detta rysliga rum,
då han hörde kojorna slamra i salen utanför (så
var likväl ej förhållandet; en bonde släpade
endast ut ett par gamla oxselar med kedjor, dem
han der förvarat öfver natten). Nu intog den
yttersta förskräckelse hans själ, och med utseende
af en verklig missdådare, afvaktade han sitt öde.
Dörren öppnades ändteligen, och gästgifvaren
inträdde ånyo jemte hållkarlen, åtskilliga bönder
och pojkar, hvilka hört berättelsen om pälsen,
och af nyfikenhet skockat sig, för att få betrakta
tjufven, som bestulit Fanjunkaren. Alla frågade
honom någonting: hvad han vore för en? hvarifrån
han kom? om han vore kusin till Stickling? och
hundrade dylika infall, hvarvid rummet genljudar
de af skratt. Anmärkningar gjordes ock i mängd,
än vid pälsen, den alla på ed förklarade vara
Fanjunkarens, och än vid Unos utseende, livilket en
och annan trodde sig igenkänna såsom sjelfva
Lasse Majas.
Rådvill och nästan fardig att digna, stod den
arme lik en oheväpnad Europé, ensam ihland Nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
