Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans förmögenhet, trapporna utför. Tvenne
brandvakter stodo just utanföre porten i ett gathörn
och skreko emot månan, som medlidsamt tycktes
afhöra deras föråldrade röster. Med förargelse
hörde Uno dem stå invid en röfvarekula och
anropa försynen, och ropade derfore i vredesmod,
likt Bias: Tig! ty om vår Herre får höra er
ropa och kastar sina ögon hit, så låter han visst
hela huset förgås, och er med, gamla ra ... e!
Natten var långt framliden, endast här och
der lyste det i något vindsfönster. Ack! den
fattiga enkan, som kanske. hebor detta lilla rum,
tänkte Uno, har redan uppstigit, eller ock setat
hela natten, för att förtjena några skillingar åt sig
och sina barn; jag deremot har bortslösat en stor
summa. Nej! jag skall alldrig i min lifstid mer
taga i någon tärning. Nej, ta migf.., svqr han
högt, jag nånsin skall spela raffel.
Jag, auctor, som sjelf, under milt vistande i
Stockholm på sjuttonhundranitti-talet, en
morgonstund, omkring klockan fyra, spatserat öfver .
gamla Norrbro, i samma belägenhet som Uno, och
nästan ändå i litet sämre, ty jag hade tillika lånt
penningar under spelet och äfven förlorat dem,
min hatt och mina bottforer, känner lifligt
hvilka känslor han nu’ skulle ha. En vis har sagt,
att spela och förlora går väl an, men att seder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
