Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid aftonsolens mildrade strålar , upptäckte
han, bakom småskogen, spiran af Stora Fjållinge
kyrkotorn, och afyek derföre från stora
landsvägen, för att resa dit.
Håll herre! ropade skjutsgossen, som trodde
resan ämnad till nästa gästgifvaregård, Ni far åt
helfv–, det här är vår kyrkväg.
Är det inte Stora Fjållinge? frågade Uno.
Jo, mumlade gossen.
Ni ha fått en ny Kyrkoherde; hvad heter han?
Han heter Körkherrn, blef svaret. Ja så,
sade Uno, och naggade till med piskan, så att den lilla
fölungen, som lik en narr lupit omkring sin mor»
med möda kunde följa.
Framkommen till Kyrkoherdens stall,
lemna-de .han der sin kärra, och vandrade till fots upp
till manngården, som var ett stycke längre hort
belägen; i öfrigt till alla delar lik andra
prest-boställen: en till hälften aftagen halmstack, en
port med klinka, ett dufslag, en gräröd hyracka,
som skällde på alla kommande, och, då någon
närmade sig, kröp under porten af rädsla, men
väsnades då ännu mer innanföre; allt i sitt
riktiga skick. Uno öppnade porten, och gick in;
äf-veta der var allt som det borde på en välbeställd
prestgård; hunden kröp nu åter ut, och satte
endast nosen in under porten, skällande immerfort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
