Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HofJtmkaren sjélf hade gått ned till qvarnen;
der han stod i sin gamla grå syrtut och grön*
spräckliga halmhatt, till hälften lutad genom
qvarn-dörren emot sin stadiga runkäpp, for att Språka
med en gumma, hvilken satt fullmjölad på en råg*
säck invid qvarnkammäm, stickande på-en- gtbf
ullstrumpa. Vissa, icke obehagliga minnen från
ungdomstiden, hade upplifvats hos Herrn vid
gUm<-mans åSyn; han påminnte sig mer än väl, att honi
för nära trettio år tillbaka, under namn af
Lilla-Stina, tjenat som Ladiigårdsflicka i hans föräldrars
hus; han ihogkom till och med att .han, i och för
hennes hyggliga utseende, fann sjelfva den så
kal-lade ladugårds-dunSten, som omgaf Lilla-Stina, rätt
behaglig, och roade sig derföre att fråga henne,
om hon minndes honom sedan den tiden.
Ja, gun gör jag så! svarade gumman, på
Vermländsk dialekt. Nog mihns jag Nådig Herrn
mången gång, och Herr Lars med; han var ändå
en rar herre han ock, fast han höll litet efter
flickor. Må han lefvér eller är dö?
Gu’ vet om han lefver! svarade HofJunkaren;
han reste utrikes för många Herrans år se’n, och
ingen här har sedermera hört det minsta af honom.
Pappa! Nii kommer Uno! ropade barnen,
springande i friska tag förbi qvarnen. HofJunkarn
vände sig om, och hörde något åkdon rulla öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
