Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, hvilken ej tog så illa vid sig, stadnade
hästen, för att upptaga piskan.
Uno sansade sig. Att någon inom slägten
af-lidit, insåg han klart; allt förvissade honom derom.
Men hvilken fick vara död? Hans far, den käraste
af alla, nej! nej! hans mor, nej! nej! hans
syskon, nej! alla voro honom kära, ingen fick
saknas, och någon måste det ovilkorligen vara. Om
det ändå vore gamla Mamsell Snut, tänkte han,
som visserligen alldrig förr önskat någon
oskyldig menniskas död. Denna tanke, detta
halmstrå att hålla sig vid, lugnade honom, ehuru svagt,
och med hoppet om en sådan möjlighet, inkörde
han helt sagta på gården.
Begrafnings-sällskapet liade emedleitid
samlats på farstubron, och Uno upptäckte snart
der-ibland alla sina anhöriga; ingen saknades, icke en
gång mamsell Snut, hvilken i svart
flanellskläd-ning, dito regarnsstrumpor och hvilt
kammar-duks-huckle, stod ganska skenbarligt, lifs
lefvan-de på venstra sidan. ,
Glad, och mer än glad, hoppade Uno ur sin
kärra; dock. nalkades han med långsamma steg.
Hvem är död? frågade han Likvagnskusken.
Su-perkargen, svarade denne, Nådig Herrnis bror. Han
kunde i hast ej fatta detta, mefi nöjd att det ej
Ungd. Tidsf. i D. , 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
