Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ömmen ej för dygden blott,
Uti nödens armar sluten;
Tung som klippan är den lott:
Vara brottslig ocli förskjuten.
Han vände derföre åter till gumman,
framtog 24 sk., gaf ,dem och frågade: hvar är ni
hemma kära mor? Gu’ nå mig, svarade hon, jag
har intet hem. Jag går omkring och tigger mina
bitar af harmhertiga menniskor. I detsamma såg
hon uppmärksamt på Uno; törs jag fråga nådig’
herrns namn, att jag må be Gud välsigna honom
frågade hon. Tack för det, kära mor! svarade
lian, namnet gör för Gud ingenting; der tala
våra gerningar; annars heter jag Thrazenberg,
tilläde han, för att ej göra gumman ledsen.
Thrazenberg! upprepade hon. Är nådig herrn son af
Hofjunkaren? Ja, svarade Uno, något förundrad
öfver gummans bekantskap med hans far; han
frågade således livarifrån den kom. Hon
svarade: jag bar tjent som symamsell i salig
Hoflnten-denten Thrazenbergs hus. Unga herrarne den
tiden, Herr Lars och Herr Hampus, påminner
jag mig ganska väl. Jag kallades af dem lilla
Syringen –––-
Likt en blixtstråles sken genom åskmolnet,
upplystes hastigt i Unos själ, att denna
gumma var just den han förgäfves i Westerköpiag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
