Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade, för att hjelpa sin Alfred, den hon, lika med
sina andra barn, älskade öfver allt annat pä
jorden, flera gånger försålt ett och annat af sina små
redbarheter, och sluteligen sin lilla fasta
egendom, som betaltes med fyratusen Riksdaler Banco.
Detta hade djupt rört den ömtålige Alfred, hvars
kärlek till sin mor var oskrymtad; men för att
glömma sina bekymmer, hade han ofta sökt
yppiga förströende samqväm, försummat sina
tjen-stemanna-åliggandeu, och vid glaset eller
spelbordet inträdt på en väg, rakt ledande till hans
olycka.
Hvarje morgon, vid uppvaknandet från en
kort, qvalfhll sömn, stodo minnena af hans fel,
likt hotande plågoandar, honom till möte, och han
hastade, för att undvika dem, åter till samma
förströelser. Indragen i denna hvirfvel, beröfvad
helsans purpur och samvetsfridens öppna, rena blick,
som försvunnit för en tärande ångers dystra
kännetecken, hade Alfred några månader oafbrutet
svärmat, och förlorat sig sjelf, sina tillgångar och
— sitt hopp om Guds förlåtelse. Det så
förledande medlet, att medelst höga spel söka
återupp-hjelpa sig, hade han länge förgäfves försökt; dock
hoppades han ännu räddning derigenom, då han
ej insåg någon annan. Han försålde sin enda
länge bibehållna dyrbarhet: det guldur, som hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
