Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 47 )
vinst, ooh frestades derigenom ännu en gång, då
jag raed en viss riktig slutkonst om spelets natur
tänkte: ju mer du vågar, ju mer kan du vinna,
ech lade derföre en hel tvåriksdalersedel på
samma oxe. Med ånger öfver detta, som jsg snart
tyckte, förhastade steg, stod jag just färdig att med
utsträckt hand återtaga hvad jag vågat, då
num-mern drogs, och bankören med sin rossliga röst
kungjorde: nummer femton, nu igen! Af glädje
kunde jag icke styra min tunga, utan ropade: jag
har vunnit! — Ja, ja! sade bankören, vi få gå i
ordning. Secfan såg han på min sedel, och
syntes missnöjd. — Sextiofyra daler, mumlade han
slutligen halfliögt, sammanräknade små och större
sedlar, och gaf mig med grinig min en stor
sedel-packa.
Räkna dem, hviskade Lundsing mig i örat;
kanske du fått för litet. —- Å nej! sade jag, det
passar inte. Nöjd med min stora vinst, spelade jag
ej mer, utan följde Lundsings råd, att bjuda
honom på ett glas toddi, och utlånade med nöje till
honom tio R:dr B:co. Jag stod endast med mitt
glas i handen och betraktade sällskapet, hvilket
för någon annan, med större anlag att uppfatta
menniskolynnets olikhet, kunnat vara rätt lärorikt.
Unga gossar, kring tjugu år, i hvilkas anleten
prägeln af dumhet och oduglighet var tydlig, stodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
