Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagens slut, medhann att blifva hvad man kallar
smord eller välplägadt Första aftonen jag befann
mig i hans tjenst, hemkom han ganska sent, eller
först vid midnatten. Trots allt mitt bemödande att
hålla mig vaken, hade sömnen tillslutit mina ögon,
och mitt hufvud sänktes tungt nickande emot
bröstet, när jag väcktes nr min slummer af min
herres ropande på gatan; ty han hade• förlorat sin
portnyckel. Som en pil var jag nere och
öppnade porten. Nog fann jag att nådig herrn var
tem-ligen ankommen, och att han gick särdeles osäkert,
men ansåg likväl detta ej så farligt, forr än jag i
andra trappan förmärkte, att det stod rätt illa till
med hans mage. Der lutade han sig mot väggen
och befallte mig gå förut och Igsa opp dörm.
Jag gjorde så, men han kom icke efter, hvarföre
jag trodde min skyldighet vara att springa nu
igen, då jag fann honom sittande i trappan och
konverserande med — sig sjelf. Som han alltid var
en rolig herre, bestod detta samtal af en mängd
infall och ordspråk, till hvilka senare han
beständigt citerade auktorn, såsom: ”Ruterna ut! sa’
glas-mästarn” — ”Numro ett! sa* fan, kasta’ Länsman
öfver gärdsgåln,” o. s. v. Jag, som i början-
förmodade att han tilltalade mig, och af sådan
anledning frågade: hvad befalls? fick ej annat svar
än: ”Je suis votre, sa’ fransosen föll i sjön.” —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
