Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid. min framkomst yar också allt ombytt: alen
stod väl q var, men uttorkad, ty hackspikar hade
huggit ett Sjupt hål der A. C. L. fordom stått. —
Ja, sade jag till mig sjelf, så går det der ingen
.vakt finnes, och sedan en hackspik börjat hacka,
kommer flere, och då är det förbi, — Detta var
väl ingenting att gråta åt; men ändå kände jag
tårar nedtillra på båda kinderna. Jag vet ej huru
det kom till; men detta föreföll mig liksom en
underrättelse ifrån den stackars Anna Stina. Jag
återvände slutligen i ett upprördt lynne till
Prostgården, borttorkade med min vante den.isade
tåren från kinden, och visade mig så glad som
möjligt. Småningom återvann jag hela min munterhet,
samt började på aftonen språka med gubben om nytt
ifrån Akademien, och lemnade tillfridsställande
svar på alla hans frågor, utom’ en, hvars
upplysande jag ej var mäktig, nemligen huruvida
fortsättning af den disputation han i unga år, under
Adjunkten Munk, responderat: ”Om djefvulens
möjliga inneboende i menniskans kropp," ännu blifvit
utgifven. Likaledes roade jag mamsellerna med
att berätta artiga saker om Stockholm: huru
frun-timmerna der ej äro säkra att få gå i fred om
qvällarna; huru man om somrarne sett
värdshusjungfrur och herrar gemensamt bada sig och lära
simma, strax utmed vägen vid kruthuset å Kongl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
