Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( »7 )
vudet och yttrade slutligen.* "nej, jag hjelpér ingéft
mördare, vore denne ock min egen bror." Han
bjöd mig icke ens en aftonvard, utan utbad sig,
att jag skyndsamt måtte resa, dock med tillägg:
*’jag önskar i alla fall ditt väl och att den olycka,
hvari du kastat dig, måtte vara en lielsosam
varning emot fortfarandet med din, ursägta mina
ord, stora lättsinnighet.”
Högst missnöjd öfver detta misslyckade
försök och min enfald att ej öfvertänka det gubben,
som i öfrigt var en man af ära, skulle anse
öf-verlagda hedersmord lika oförlåtliga som simpla,
i vredesmod begångna, dråp, fortsatte jag min
resa samma natt förbi Ramsbergs och Laxbro
gästgifvaregårdar, samt passerade på
morgonstunden Stjernforss bruk. Detta föreföll mig ej
obehagligt; hammaren slog tunga allvarsamma slag
på smältan, och hela omgifningen syntes mig ha
en bestämd högtidlig nordisk karakter. Jag lät
derföre min skjutsbonde hålla sin häst en kort
stund, i afsigt att något närmare bese stället.
Nära mangården stod en gammal besynnerligt
klädd ståndsperson, som, till min förundran,
midt i vintern ej hade någon betäckning på
huf-vudet, oaktadt delta var kalt. Som jag ansåg
honom vara bruksägaren, stadnade jag och lielsade,
Ungd. Tidsf. 3 U. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
