Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intog en liten småskog, den jag ihärdigt
genom-’ trängde, undvikande derigenom Rihnitz, den sista
staden i Mecklenburg, der äfven trupper voro
förlagde, hvarefter jag snart borde uppnå svenska
Pommern, vid Damgarten, och sålunda hlifva
befriad ifrån ytterligare efterspaningar.
Men till min ej ringa olägenhet, kände jag
ej, att dessförinnan en ström mäste
passeras,hvilken jag omöjligen kunde undvika eller obemärkt
öfverkomma, oaktadt alla möjliga försök. Jag nöd-
»
gades för den skull vända mig till en rakt
framför mig liggande hy, der jag frimodigt anmodade
en honde att, emot hederlig vedergällning, i en
ekstock öfverföra mig till svenska Pommern;
hvar-till han samtyckte, med vilkor, att jag först
uppvisade mitt pass. Något sådant hade jag ej, och
svårt är att visa, hvad man icke har; men här
gick det an. Jag uppdrog ett annat papper,
försed t med ett stort sigill, satte det tätt under
näsan på bonden och yttrade: ”ser du nu att jag
har kungligt pass.” "Ja wdhl,” svarade han, och
skyndade sig att utskjuta ekstocken, samt förde
mig inom ft minuter öfver till andra stranden
och till en den svenska kronan underlydande
provins.
I Damgarten förtärde jag, ganska nöjd, mitt
middagsmål, samt anlände följande afton (sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
