Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som menniskor oftast förfölja och hata dem de
sjelfva förolämpat eller förorättat, odi det endast
derföre, äfvenså ofta händer det, att en person,
den man upptagit i sitt hägn, Är, understundom
oförtjent nog, behålla detsamma; men, till
min-verkliga förundran, visade min kapten mig ej en
enda vänlig min, icke en gång en nick eller ett
enda uttryck, som utmärkte större välvilja för
mig än för hvar och en annan soldat. Deremot
gjorde jag mig, å min sida, ej. förtrolig med mina
kamrater, dock undvek jag ej deras sällskap,
emedan jag befarade att, såsom känd adelsman, -i
annat fall få en kabal på halsen. I tjensten var
jag uppmärksam odi läraktig och, som mig
tycktes, tog ingen illa om jag, éfter en kort stunds
sammanvaro på krogen, hemgick till mitt
qvar-ter. Brorskål hade jag druckit med alla mina
ia5 kamrater. Detta mitt förhållande lärer dock
ganska noga blifvit bemärkt, under loppet af mer
än tre månader, hvarunder jag, med min vana
vid militärisk hållning, tillvann mig loford för
nit och skicklighet.
En underofficers-heställning blef ungefär vid
denna tid ledig; Baron Trenk lät kalla mig, och
yttrade: ”nri har förmodligen trott att jag glömt
bort er. Så är det dock ej; tvertom har min
visade kallsinnighet, som det synes mig, varit er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
