Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syntes ej hoppet om min önskans fullbordande
kunnat nå, och ödet ville dessutom att den höge
herrn skulle träffas helt ensam, spatserande på
vägen nära slottet, så att Sir Sidney, efter
aflag-de vördnadsbelygelser, genast kunde anmäla mig
och mitt ärende. Jag blef igenkänd, oaktadt
fursten icke strax kunde erinra sig mitt namn. Till
utseendet vid mindre godt lynne, sade han Sir
Sidney de orsaker, hvårföre han både ville och
icke ville rekommendera mig hos engelska
regeringen. De undantag, som stundom finnas i
allting, ägde äfven rum för mig, och han bad Sir
Sidney, å egna vägnar, anmäla min önskän hos
prinsen-régenten, hvilket han lofvade, äfvensom
att jag, inom två dagar, hos honom skulle erhålla
svar. Under hopp och fruktan förflöt denna tid,
vid hvars slut jag af Sir Sidney med
förskräckelse erfor att allt hopp vore förgäfves, och att han
ej kunde utverka någon plats för mig, så vida
jag ej anskaffade en skriftlig rekommefidation af
den person, som önskade se tnin befordran i
detta land.
Sir Sidney, som redan märkt att min kassa
var i oordning, förstärkte densamma med ett par
guinéer, och yttrade till mig på svenska "gä fort’./*
hvilka ord han förmodligen förvarat i minnet
sedan reträtten från Vihorg, 1790. Jag skyndade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
