Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Om tiden för denna berättelse och om den brune mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vare sig att den fyllda läderpungen eller den gamla
bekantskapen omstämt värdinnan på Tovö, slöts föregående
dag sålunda, att kvartermästaren intog värdfolkets
bädd i sidokammaren och utverkade i samma
hedersrum ett lägerställe även åt mannen i bruna
rocken. Vid första daggryningen följande morgon var
denna tystlåtna gäst i rörelse och väckte sin sovkamrat
med ordet benedicite!
På krigaren gjorde denna fromma morgonhälsning
så föga intryck, att han, troligen ännu med en känsla
av sjögång i huvudet, svarade:
– Ror i lä, krabbsaltare!
– Det är tid att börja vårt verk, återtog den brune
tålmodigt, i det att han vek undan en grov lärftsgardin,
vilken betäckte den trånga fönsteröppningen, som
vintertid brukade stängas med en draglucka.
– Vad vind? frågade Ivar Bertilsson, motvilligt
resande sig under bemödandet att reda sina tankar.
Samtalet fördes på polska språket.
– Vindarna föra oss till det land, som gudarna
beslutit att straffa, svarade hans följeslagare med Genseriks
ord.
Krigaren besinnade sig något och genmälde därpå
betänksamt:
– Hör nu, pater Padilla, jag skall säga eder ett
ord med all skyldig respekt, och ni kan gärna säga det
åt konungen, om ni vill, efter ni är hans biktfar. Det
finns folk som hava flera gudar och flera konungar
med, men Ivar Bertilsson vet icke av mer än en Gud,
en kung och ett fädernesland. Jag har åtagit mig att
vara er tolk och er gårdshund, men på villkor, att ni
landstiger här för att återställa den lagliga ordningen
och att ni tager reson. Så länge tänker jag både skälla
och bitas, när ni finner för gott, men icke längre, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
