- Project Runeberg -  Ungdomsdrömmar /
73

(1912) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vinterafton i ödemarken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och skall hjälpa dem ur all deras nöd. Herre, uppvakna
i din kraft och låt oss icke förtrampade varda!

– Vad är det gråskägget skrävlar därborta i vrån,
röt en av våldsverkarna, ännu vild av striden, i det att
han hotande närmade sig. Vad tycker du mera om:
att stekas i ugnen eller att doppas i vaken?

– Kom icke vid mig! utropade den gamle, såsom
av en profetisk ingivelse. Se hämnaren står för dörren,
och det svärd är redo, som skall tukta ditt övermod.

Icke förr var det sagt, innan dörren öppnades, och
in trädde en snöhöljd man, stannande ett ögonblick
förvånad vid anblicken av den förstöring som rådde i
stugan. Ingen varseblev den inträdande, men så snart
dennes skarpa blick uppfattat ställningen, flög även
hans svärd ur slidan, och i nästa ögonblick låg rövaren
i sitt blod med avhuggen arm vid den gamles fötter.

– Vad nu, skurkar! utbrast riddaren, som av munderingen
igenkände Simon Larssons i Raseborgs län
förlagda lansknektar. Är det så I åtlyden kunglig
majestäts stränga order att fara varligt fram på genomtågen?
Ned med vapnen! Jag skall låta hålla en krigsrätt,
så att det sjunger eder om öronen. Petter,
yttrade han till en inträdande ryttare, släpa fort ut
den där karlen till stallet och se åt om han kvicknar
till liv!

Vid dessa ord uppgav hustrun ett anskri och slog
sina armar kring den unge ryttarens hals. Hon hade
återfunnit den äldre av sina till kriget utgångna söner.
Ynglingen stod betagen av häpnad; han hade icke vetat
av föräldrarnas flyttning till denna ort. Dröjande fullgjorde
han sin förmans befallning.

– Jag hade väl lust att veta vem som tager sig
en sådan myndighet mot kunglig majestäts och kronans
folk, genmälde nu lansknektarnas anförare i en ton som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:12:49 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ungdomzt/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free