Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En sammansvärjning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sticket, varför han närmade sig salsfönstren, inslog
en ruta och ropade med tordönsstämma:– Ugglor i
mossen!
Dessa ord hade en förunderlig verkan. Alla rusade
i vild flykt på dörren, uppsökte sina hästar och ilade
bort. Den gamle herrn med vårtorna hörde nu förträffligt,
och hans gikt hindrade honom icke att vara en
av de flinkaste i reträtten.
Fru Karin fick ringa tack för sin gästfrihet och
för den tjänst hon velat göra konung Sigismund. Med
stumt förakt blickade hon efter de bortilande. Endast
unge herr Bengt kände sig lätt om hjärtat, och därtill
hade han sina goda skäl.
När kvartermästaren befann sig med sina följeslagare
en god halv mil från Kurjala gård och icke förmärkte
minsta ljud av Hans Muncks ryttares hästar,
kände han sig nog lugn att taga Sam i förhör om den
nattliga fångst, som ryttarna sagt sig ämna göra i
Lampis.
– Sade jag Lampis? frågade pojken enfaldigt.
– Vad för något, din utpiskade skälm! utbrast
hans herre förbittrad. Visst sade du Lampis.
– Ja, men jag hörde så illa i halmen på hövinden.
Jag börjar nu tro, att de menade Hattula.
– Och på sådana galgfåglar skall ett rikes öde
bero! skrek kvartermästaren utom sig av vrede och
måttade ett dräpande slag med skaftet av sin piske mot
den på medarna stående Sam.
Men denne visste vad komma skulle och hade i
tid trillat ned som en boll i drivorna. Sam skulle ha
undanryckt Finland konung Sigismunds välde, om icke
skickelsen gjort detta redan förut, utan att behöva anlita
ett okynnigt pojkstreck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
