Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Brev från fröken Kerstin Fleming till hennes moder, fru Anna Gyllenbögel,född Horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bokstäverna i den första, som voro Christina F.,
och i den andra, som voro Fleming.
Jag vet inte huru länge hon stavade dessa papperen.
Hon syntes inte förstå dem, eller inte kunna läsa för
gråt, eller äntligen misstänkte hon något svek därunder.
Men handskriften var henne för välbekant,
för att hon kunde längre tvivla. Då kastade hon papperen
från sig och såg mig an med sådana ögon, som
jag aldrig kunnat tro, rätt som vore jag hennes dödsfiende.
Men jag sade till henne med gråtande tårar,
att det hade jag inte förskyllt, aldrig hade jag sökt
konungens ynnest, som skulle vara min största hjärtesorg,
därsom jag inte visste att den skulle hava en snar
övergång. Jag lovade henne att aldrig återse honom,
med mindre han vore förmäld. K. fru Moder vet,
att Ebba haver ett hjärta som guld, och när hon sig
något återhämtat ifrån den första hastigheten, sade
hon sig väl förstå, att det kunde vara så som jag sade.
Men nu kunde hon inte säga mer; hon ville betänka sig
till i morgon.
Jag kastade mig på min säng och grät. Men jag
hade inte legat länge, innan Ebba kom tillbaka, föll
mig om halsen och sade, att hon nu väl visste jag
vore hennes uppriktigaste vän; jag skulle förlåta henne,
att hon så hastig varit mot mig och inte strax velat
tro det. Vi hade då ett långt och kärligt tal med varandra
allt tills dager vart. Hon sade mig allt det som
henne på hjärtat låg, och k. fru Moder kan väl förstå
vad det var, men jag skriver nu inte om det, efter
det hennes sak är och icke min. Allenast det kan jag
inte förtiga, att efter den natten har Ebba haft mera
ro i sitt sinne än förr på länge, när hon nu vet det
visst, som förr var så ovisst och gnagde som en orm
hennes hjärta. Sveriges drottning bliver hon icke, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
