Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Järnvägarnas och ånglokomotivets utvecklingshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGARNAS OCH ÅNGLOKOMOTIVETS UTVECKLINGSHISTORIA 37
att vid behörig belastning friktionen mellan glatta järnhjul och skenor
är tillräcklig för erhållande av erforderlig dragkraft, var den grund
lagd, på vilken ett livskraftigt lokomotiv kunde byggas. Hedley
utförde år 1813 det första, brukbara lokomotivet, vilket gavs namnet
"Puffing Billy" ("pustande Ville"), och efter nära 50-årig
användning inköptes detsamma för Kensington-museet, där det nu intager
hedersplats bredvid Stephensons segerrika lokomotiv "Rocket".
Hed-leys lokomotiv var det första, som var försett med panna av smitt järn.
På vardera sidan om den främre panngaveln befann sig i en nitad
mantel av järnplåt en 1 m. lång ångcylinder med 230 mm. inre diameter
och 914 mm. slaglängd. Vardera kolvstången verkade på en lång
över pannan befintlig hävarm, som var fäst baktill vid skorstenen.
Från var och en av dessa hävarmar överfördes de upp- och nedgående
rörelserna genom länkstänger och vevar till en under pannan uppsatt
blindaxel, som därigenom kringvreds. Dess vridningsrörelse
överfördes till de båda hjulaxlarna genom kuggväxlar. Lokomotivet var
ett tvillinglokomotiv och kunde betraktas som fyrkopplat. Eldröret
var så format, att eldöppningen låg vid sidan av skorstenen,
varigenom förbränningsgaserna måste passera pannan två gånger och
därigenom bättre kunde avgiva sin värme, en för den tiden synnerligen
betydelsefull anordning.
År 1814 ingrep Georg Stephenson i lokomotivets utveckling.
Denne märklige man var född den 9 juni år 1781 i närheten av
Newcastle-on-Tyne. Han var son till en fattig eldare vid en kolgruva och växte
upp i knappa villkor utan andra kunskaper än dem han själv på
lediga stunder med nöd kunnat förvärva sig. Han arbetade som
maskinist vid en kolgruva, och först vid 18 års ålder fick han tillfälle att
lära sig läsa. Snart nog fäste han emellertid uppmärksamheten vid
sig genom varjehanda uppfinningar och befordrades till
uppsyningsman över gruvmaskinerna. Ständigt arbetande på förbättringar av
maskinerna och särskilt intresserad för lokomotivet, lyckades han med
sin säkra och praktiska blick giva detta den konstruktionsform, som
skulle göra det till det främsta redskapet för nittonde
århundradets kulturutveckling. Den 25 juli 1814 togs Stephensons första
lokomotiv i bruk på Killingworthgruvans järnväg. Detta lokomotiv
utvecklade 6 à 7 hästkrafter och förmådde draga en vagnslast på 30,5
ton uppför en stigning 1:450 med en hastighet av högst 6 kilometer
i timman. Under de följande åren arbetar Stephenson på
förbättringar av lokomotivet och en detalj i detta arbete må som kuriositet
omnämnas. En brist på alla hittills utförda lokomotiv var den
fullständiga frånvaron av bärfjädrar. Detta sökte Stephenson råda bot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
