Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Järnvägarnas och ånglokomotivets utvecklingshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGARNAS OCH ÅNGLOKOMOTIVETS UTVECKLINGSHISTORIA 39
Denna gång gick förslaget igenom, och Stephenson utsågs år 1826 till
överingenjör för byggandet. Han byggde 63 broar och viadukter,
sprängde väg genom bergen och på ett ställe anlades en tunnel. På
den sålunda utjämnade vägen lade han fyra skensträngar för en
dubbelspårig bana. Till underlag för skenorna användes fyrkantiga
stenblock. Skenorna gåvos en särskild form, i det de mellan
underlagen hade en utbuktning nedåt såsom förstärkning. I sin helhet var
banan synerligen solitt byggd, och kan i detta hänseende ännu stå
som en förebild för framtidens järnvägar.
Huru dragkraften skulle anordnas var emellertid ännu icke
avgjort. Några försök med ett av Stephensons lokomotiv hade slagit
mindre väl ut, och banförvaltningen lutade mest åt den åsikten, att
tågen skulle framföras förmedels lina, dragen av 21 på olika ställen
av banan uppställda fasta ångmaskiner. Genom Stephensons
bemödanden övergavs emellertid denna tanke, och på hans förslag utlystes
en pristävlan för det bästa lokomotivet. Därvid föreskrevs, att
lokomotiven ej fingo väga mera än 6 ton, att de skulle kunna framföra
tre gånger sin egen vikt med 16 kilometers hastighet i timmen samt
vila på fjädrar. Panntrycket fick uppgå till högst 3,5 atm.
Tillverkningskostnaderna skulle ej få överstiga 10,000 kronor, och för
det bästa
lokomotivet utsattes ett pris
av omkring 9,000
kronor.
Vid tävlingen, som
ägde rum i oktober
1829 vid Rainhill å
ifrågavarande bana,
samlades väldiga
folkskaror för att
beskåda den
underliga kapplöpningen
mellan ånghästarna.
Tre lokomotiv
deltogo i tävlingen. Dessa
voro "Rocket"
(Raketen) av Georg Stephensons son R. Stephenson i Newcastle,
"Sans-pareil" (Utan like) av Hackworth i Darlington samt "Novelty"
(Nyheten) av svensken John Ericsson.
Stephensons och Hackworths lokomotiv voro försedda med
särskilda tendrar för medförande av koks och vatten, John Ericssons sak-
Fig. 33. R. Stephensons lokomotiv "Rocket", 1829.
Segraren vid Rainhill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
