Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Banor av mera säregen art - Asiatiska järnvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUSTRALISKA JÄRNVÄGAR
119
inbjuder till försök att genom Persien få en förbindelse mellan
Europa och Indien. Under kriget byggde engelsmännen genom
Palestina och över Sinai-halvön till Egypten en bana, som får
anslutning till Bagdadbanan, och därmed förbinder Europa och Afrika.
Såsom Asiens största järnvägsföretag står dock järnvägen mellan
Europa och Stilla havet, den s. k. transsibiriska järnvägen, även
kallad den gamla världens pacifikbana. Denna bana, som byggdes
av ryssarna till större delen under 1820-talet, utgår från
Tschelja-binsk i Uralbergen och sträcker sig i östlig riktning över Sibirien
och Manchuriet till Vladivostok vid Stilla havet. Banans längd på
denna sträckning uppgår till c:a 6,500 km., vilket ju motsvarar
ungefär en sjättedel av jordens omkrets vid ekvatorn. Vid
Tschelja-binsk får banan anslutning till järnvägen över Samara och Moskwa
till Petrograd. Hela sträckan Petrograd—Vladivostok uppgår till
c:a 10,000 km. I banans väg ligger den stora Bajkalsjön, och första
tiden fördes tågen över denna på stora ångfärjor. Dessa färjor
beställdes från England och transporterades söndertagna i smådelar
till Reval, dit de ankommo i december år 1896. Här underkastades
de ingående undersökningar av ryssarna och sändes sedan pr järnväg
till Bajkalsjön. Det tog emellertid rundlig tid, innan delarna kommo
fram, och när den engelske ingeniör, som var utsänd för
hopmonteringen, anlände på eftersommaren 1897, hade endast en del av
materialet framkommit. Detta befann sig också i våldsam oreda,
och ryssarna tycktes icke mycket förstå sig på det hela. Sålunda
fick ingeniören intryck av, att ryssarna hade tänkt sig montera
maskineriet först och sedan omgiva det med fartyget. Efter många
svårigheter lyckades det honom dock att få färjorna i sjön.
Färjorna kunde emellertid endast användas sommartid, då
isbildningen på vintern lade hinder i vägen. På vintern sökte man
visserligen reda sig genom att lägga ut spår på isen, men det visade
sig snart nödvändigt att draga banan runt sjön på södra sidan, som
låg närmast till. Detta utfördes under Rysslands krig med Japan
år 1908.
Trots att denna bana kostat oerhörda summor i anläggnig, är
den svagt byggd med endast ett enkelspår, som näppeligen motsvarade
de fordringar, som ställdes på den under kriget. Stora belopp hava
senare nedlagts på förstärknings- och utvidgningsarbeten, och då
banan dessutom gått med stort driftsunderskott, har den vållat
Ryssland stora utgifter. Det är emellertid att tro, att den kommer att
bidraga till koloniseringen i Sibirien och därigenom i framtiden
medföra ett gynnsammare ekonomiskt resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
