Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Mekaniska landsvägsfordon - Velocipedens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VELOCIPEDENS UTVECKLING
141
För dem, som ej av naturen voro begåvade med ett frejdigt mod,
utan satte större värde på säkerhet till liv och lem, blev därför den i
England år 1882 konstruerade s. k. säkerhetsmaskinen
(safety-bicycle) ganska välkommen (fig. 8). Framhjulet på denna maskin
var betydligt mindre än på den vanliga höga bicyclen, och
tramp-ningen överfördes medelst länkstänger på framhjulsaxelns vevar.
Risken för att stå på huvudet över framhjulet var betydligt mindre,
men en stor nackdel med denna konstruktion var, att någon större
hastighet ej kunde erhållas.
Denna olägenhet avsåg den därpå följande typen, den s. k.
Kangaroo ("känguru"), att avhjälpa (fig. 9). Framhjulet på denna
var c:a 90 cm. högt och förbundet med pedalaxeln medelst
kedjeut-växling. Den besvärliga lagerkonstruktionen för pedalaxeln
medförde emellertid ofta missöden, varför denna typ endast fanns i mark-
naden under tre års tid. Ovannämnda modeller hade emellertid ej
förmått uttränga den höga typen, som dock kunde framvisa en del
fördelar framför de båda andra. Dessa bestodo huvudsakligen i den
direkta trampningen av drivhjulsaxeln, som uteslöt en mängd
reparationer och vidare i betydligt lättare gång. År 1885 hade de båda
konkurrenterna också helt försvunnit från marknaden, men just då
framkom en ny konstruktion, som med ens avlägsnade alla
olägenheter och för alltid förvisade den höga bicyclen till ett förgånget
utvecklingsskede.
Då hade förutnämnde Starley konstruerat urtypen för den
senare överallt i världen använda velocipeden. Han löste alla de gamla
problemen genom att driva bakhjulet i stället för framhjulet, flytta
sadeln bakåt och göra hjulen blott c:a 75 cm. höga.
Tillverkningen av dessa maskiner kom snart överallt igång och
redan år 1886 funnos tyska maskiner av denna typ.
Vid sidan om tvåhjulingens utveckling, utfördes även under
1880-talet en mångfald konstruktioner av trehjuliga cyklar, som då erbjödo
Fig. 10. Tricyklar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
