Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Mekaniska landsvägsfordon - Den moderna automobilen - Fördelningen av motorns effekt - Start- och belysningsanläggningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 ANDRA DELEN. MEKANISKA LANDSVÄGSPORDON
längd i kilometer automobilen har kört från begynnelsen, dels från
en viss tidpunkt. Hastighetsmätaren är placerad på
instrumentbrädan, se (P) i fig. 41, och drives vanligen från kardanaxeln. Dess
konstruktion kan dels vara baserad på rent mekaniska principer, dels
på elektriska. De senare äro de numera mest använda och ha det
företrädet, att de, i motsats till de mekaniska, visa hastigheten lika
noggrant mellan 0 och 10 km., som mellan 90 och 100. De
mekaniska börja oftast röra på sig först vid c:a 10 km.
Start- och belysningsanläggningen.
Belysningsanläggningen på de första automobilerna var av
särdeles primitiv art. Talgdankar eller fotogénlampor redde man sig med,
men i och med att automobilens utveckling gick framåt växte även
kravet på ljusstyrkan. Man övergick då till aeetylengasbelysning
från medfört karbidgasverk, alltså lyktor motsvarande våra nu
brukliga acetylenlyktor på
cyklar. Denna obekväma
anordning blev betydligt
förbättrad, då man i
slutet på 1890-talet började
använda s. k. dissousgas
(uttalas dissögas).
Tvenne fransmän
uppfunno nämligen år 1896
en metod, enligt vilken
man kunde medföra stora mängder acetylengas i en behållare, som
efter att hava avgivit gaskvantiteten laddades vid ett acetylengasverk.
Acetylengasen löses nämligen i en vätska med namnet aceton, som
under ett tryck av exempelvis 10 atm. och en temperatur av -(- 15° C.
upptager ända till 100 gånger sin egen volym acetylengas, vilken, i den
mån som trycket minskas, åter avgives i oförändrat skick. Acetylen
löst i aceton kallas dissougas. Den fylles på helsvetsade stålflaskor,
vilka utom aceton även innehålla en porös massa för att förebygga
explosionsfara. Dessa flaskor kallas gasackumulatorer och äro ännu
mycket använda för belysning på lastbilar och även äldre personbilar.
Långt bekvämare än gasbelysningen skulle givetvis den elektriska
vara, men införandet av denna stötte i början på många svårigheter.
De ackumulatorer, som förr funnos, tålde ej vagnens skakningar och
måste laddas upp med ganska korta mellanrum.
Fig. 52. Smord lamellkoppling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
