Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Luftballonger, luftskepp och flygmaskiner - Luftballongens utveckling intill våra dagar - Ballongers byggnad, utrustning och manövrering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 TREDJE DELEN. LUFTBALL:R, LUFTSKEPP O. FLYGMASKINER.
skilt nytt för luftfartens främjande, så väckte hans bragder ett
intresse, som kom flygsaken till del.
Anledningen till att man nu bygger luftfartygspropellrarna av
trä skall här relateras. Då franska luftskeppet Republique varit på
manövrer 1909 och befann sig på hemresa, slogs ena propellerbladet
löst och slungades med stor kraft in i höljet, varigenom detta kom
att falla samman. Man hade beräknat, att gondolen skulle utgöra
ett slags fallskärm vid sådana tillfällen, men det hoppet bedrog. Den
bortslitna delen av metallpropellern förorsakade luftskeppets
förlis-ning, varvid skeppets besättning, som utgjorde fyra man, omkom.
Ballongers byggnad, utrustning och manövrering.
Ballonger kunna uppdelas i två slag, den vanliga luftballongen,
seglar fritt — friballongen — och den förtöjda ballongen, som hålles
fjättrad och vanligen kan halas ned med hand- eller maskinspel.
Detta senare slag kallar man efter franskan ballon captif.
Höljet, gondolen och upphängningsanordningen äro ballongens
trenne huvuddelar. Vanligen är höljet något päronformat med den
avsmalnande ändan nedåt, men t. ex. i systemet Unge — efter den
svenske uppfinnaren Unge — är ballonghöljet helt klotrunt, sfärisk,
varför man benämner typen en kulballong.
Vanligen använder man råsiden eller bomullsperkal eller andra
tätvävda tyger till ballonghöljet, vars täthet förstärkes genom
något överdrag av fernissa eller gummi. Stundom bygger man höljet
av flera lager med vulkaniserad kautschuk mellan tyglagren, av vilka
det yttre färgas gult, så att solljusets kemiska inverkan på
kautschuken skall minskas.
I ballongens underdel utmynnar ett munstycke — som redan
tidigt började kallas appendixen — och detta har en träring, till
vilken matarslangen kan kopplas. Appendixen har en ventil —
bottenventilen — och överst på ballonghöljet placeras toppventilen. Genom
denna senare manövreras ballongen, då man önskar stiga nedåt. För
att få riktning uppåt använder man — om ballongens egen lyftkraft
inte förslår — utsläppande av ballast, som vanligen består av kring
gondolen upphängda sandsäckar men stundom utgöres av vatten,
förvarad i ballasttankarna-
För att kunna "spränga" ballongen vid landningen, bygges i
höljets ena sida från toppen och ned ungefär till mitten av ballongen en
öppning, vilken tillslutes med en på insidan fastsatt tygvåd, en
sprängslits. Vid dennas översta ända fästes ett rep, som genom ap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
