Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Luftballonger, luftskepp och flygmaskiner - Flygmaskiner - Flygmaskinens fortsatta utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 TREDJE DELEN. LUFTBALL:R, LUFTSKEPP O. FLYGMASKINER.
Flygmaskinens fortsatta utveckling.
När man nått 1910 kan man säga, att grundprinciperna för
flygmaskinskonstruktionen i det väsentligaste genom experiment och
praktiska prov fastslagits. Nu arbetade man vidare på att göra
flygmaskinerna. stabilare på olika områden.
Man inriktade sig på att förse maskinerna med dubbla
styrapparater av mera fullkomnad konstruktion, och inte minst gällde
uppfinningarna stagen. Till en början hade man förenat flygmaskinens
olika delar i stor utsträckning med stag av stål-linor — wire — och
detta var en ganska riskabel sak. De sprungo lätt av vid häftiga
vindstötar eller vid start- och landningsstötarna under maskinens
framrullande på marken.
Därför övergick man — vilket sedan ganska allmänt följts —
till att få stagens bärningsuppgifter samlade i bastantare stag av
trä. Dessa kallas barduner och fästas med metallbeslag vid
fästpunkterna. Bardunerna givas en profilering, som gör att de lättare
upptaga vindtrycket och åter släppa detta. Genom användande av
barduner kan man reda sig med ett mindre antal förbindelser än vid
repstagning.
Framställandet av flygmaskiner blev allt mera en industri ifrån
att till en början ha varit ett uppfinnareföretag. Både
statsmyndigheterna och enskilda började ekonomiskt intressera sig för
flygmaskinsindustrien. Även de estetiska kraven kommo och gjorde
sig gällande beträffande flygmaskinen, som man av praktiska och
estetiska skäl allt mer försökte förläna en strömlinjeform.
Från 70 à 80 kilometers fart i timmen — såsom det var med
Wrights pioniärmaskiner — skred man steg för steg framåt till
nutidens 4—500 kilometer genom allt mera förbättrade motorer. För
flygning över vatten och för start från och nedstigning på vattnet
började man bygga flygbåtar — hydroaeroplan — och för bruk på
snö och is fann man på att sätta medar under flygmaskinerna i
stället för hjulen på landflygmaskinerna.
Motorerna utvecklade sig på två vägar, stationära och roterande,
det vill säga det sistnämnda slaget följde med propelleraxeln runt
och fick sin avkylning genom luftens inverkan på den snabbt
kring-snurrande motorn. Det först begagnade systemet av detta slag
var Gnome-motorerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
