Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Från velocipedångare till flytande atlantparadis - Ångfartygens fortsatta utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
FJÄRDE DELEN. SJÖFARTEN.
En fast docka är en av det ovan nämnda slaget, antingen grävd
eller sprängd eller på bådadera sätten åstadkommen docka, vilken
tilllåter fartyget att flyta in och som sedan kan tillslutas och
länspumpas. Man talar också om våta dockor, varmed man avser de
hamnbassänger, vilka användas av fartygen under deras uppehåll i hamn
för lastning eller lossning. I länder med tidvatten byggas dessa så
att de kunna tillslutas under ebbtiden och fartygen ligga kvar i
samma höjdnivå.
Vid dessa våta dockor — efter engelska wet docks — äro portarna
vanligen ordnade så att de röra sig kring vertikala gångjärn samt
nedtill gå med rullar på en bana. Av vattentrycket pressas de dels
mot en stentröskel och dels falsar i kajen, vilket ökar tätheten.
Genom att man bygger ett antal sådana portar vid ett hamninlopp kan
man åstadkomma en slussningsanordning, vilken gör det möjligt att
även under ebbtiden föra fartyg in och ut.
Torrdockorna ha stenklädda sidor och botten, om de inte äro
sprängda i en klippa, då den naturliga bottnen är sten. Bottnen har
en eller ett par rader av stapelblock, mot vilka fartygets köl kommer
att vila vid vattnets avlägsnande. För att fartyget skall bli stående
upprätt har man söttor, antingen av trädstockar eller mekaniska
sådana, genom vilka man kan reglera stöttans längd till att passa mellan
fartygssidan och docksidan.
Vanligen är torrdockan byggd i avsatser, vilka kallas pallar,
vidare upptill och smalnande nedåt. I sin ena ände är torrdockan till
att öppna med dockport, som har slussluckor för att kunna
genomsläppa vatten. I stället för de ovan beskrivna dockportarna, vilka
sluta genom att tryckas mot falsar,, har man ofta en flytbar port, en
pontonport eller sättport. Dessa pontoner ha utskjutande falsar,
vilka bringas att gå in i fördjupningar genom att man inpumpar
vatten i pontonen. När porten skall tagas bort länspumpas pontonen.
För dockornas länspumpande har man ytterst kraftiga pumpverk.
I Sverige ha vi sju dockor i Karlskrona, ett par i Göteborg och
Malmö samt vidare torrdockorna i Hälsingborg, Limhamn,
Sölvesborg, Oskarshamn, Norrköping, samt två i Stockholm. De största av
dessa dockor äro över hundra meter långa, och kunna taga in våra
största krigsfartyg och även de allra största ångarna. För dockning
av våra allra största motorfartyg använder man ett slags dockor, som
kallas flytdocka.
På senare tiden ha flytdockor allt mera kommit i bruk. De
byggas av järn eller stål och ha en eller flera bärpotoner, vilka lyfta upp
fartyget. Vertikala ihåliga väggar utgöra ena eller båda sidorna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
