Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Undervattensverksamhet - Dykare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
FJÄRDE DELEN. SJÖFARTEN.
Hjälmen är fästad vid en helt slutande dräkt av flera lager av
stark, tät väv och gummi, överst har denna dräkt en halsring av
metall, och vid denna fastskruvas hjälmen, från vilken
slangledningen utgår. Genom självreglerande ventil kan den överflödiga
luften tränga ut i vattnet utan att vatten intränger i dykardräkten.
Detta åstadkommer de små luftbubblor, som man ser uppstiga ur
vattnet, där en dykare stigit ned.
Nedtill bildar dykardräkten en hel "byxstrumpa", som omsluter
ben och fot. För att hållas upprättstående och för att kunna
sjunka till botten med sin gummidräkt och den "ponton" hjälmen utgör,
måste dykaren ha bastanta blysulor under kängorna, vilka med
läderremmar fästas på fötterna, utanpå dräkten. Sänktyngderna
ökas dessutom allt efter personens storlek och andra förhållanden
genom att större eller mindre tyngder placeras över bröstet och
ryggen eller i en gördel kring livet. Dessa senare tyngder äro så
fästade, att de snabbt — med ett ryck — kunna lossgöras, så att dykaren
befrias från dem och flyter upp till ytan. Detta vidtages för att
dykaren i händelse han under sitt synnerligen prässande arbete
skulle bli sjuk eller få dräkten skadad eller råka ut för någon annan
olycka nere på djupet snabbt skall kunna flyta upp.
Dräkten omsluter hela dykarens kropp med undantag för
huvudet och händerna. Vid handlederna finnas vanligen på dykardräkten
kraftigt slutande, elastiska gummiringar kring handlederna, och
ofta sättas för säkerhets skull ytterligare ett eller flera sådana band
kring varje handled. Dykarens händer skyddas så gott som alltid
av vantar. Det är ganska skumt redan på relativt ringa djup.
Händerna kunna lätt bli rivna eller skadade av skarpa eller spetsiga
föremål där nere. Yttersta handsken är vanligen av grov
smer-ting, vilket också vanligen brukas såsom ytterdräkt.
Med världen ovan vattnet står dykaren i förbindelse med sin
luftslang, vilken går från ett luftpumpverk till hjälmen. Men han
brukar även i vanliga fall — en speciell och enastående dykardräkt
skall längre fram omtalas — ha med sig en signallina, vilken går upp
till dykarens medhjälpare ovan vattnet. Genom denna lina kan
dykaren genom ett överenskommet signalsystem — olika antal
knyck-ningar eller ryck — åtminstone delvis ge sina önskemål tillkänna.
Vid undervattensarbeten användes stundom en annan lina, med
vilken man till dykaren nedsänker arbetsföremålen, hammare, spikar,
såg och dylikt. Är det plankor eller andra träsaker det gäller måste
dykaren ju hala det ned till sig.
Det uppges att nedpumpandet av luft till dykaren först skall ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
