Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Hur man finner väg på havet - Fyrtornens uppkomst och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRTORNENS UPPKOMST OCH UTVECKLING
139
Vi veta icke, när detta minne från forna tider fullständigt
försvann, men ännu heter fyrtorn på franska phare (uttal, far), på
italienska och spanska faro och på engelska stundom pharos (uttal,
färos).
Under forntiden känner man även andra betydande
fyranläggningar såsom vid inloppet till Ostia, Roms hamnstad. I
flodinloppens och sundspassagernas
befästningstorn under forntiden
anlade man fyrar för att vägleda de
egna skeppen, då de väntades hem,
men några permanenta fyrar
torde det inte ha varit.
Ofredstill-ståndet var ju nästan permanent
så det var onödigt att vägleda
fienden.
I byggnadsavseende kom man
med många framsteg för
fyrtornen under tidernas lopp, men
belysningen i fyrarna kunde man
inte skaffa erforderlig kraft så att
de kunde bli iakttagbara på
längre avstånd. Självfallet kan man
inte uppnå ett tillfredsställande
resultat genom att ge fyrtornet
en betydande höjd, om inte
samtidigt fyrskenet gives sådan styrka,
att de sjöfarande kunna få syn
på fyren och med ledning av
sina observationer bestämma sin kurs.
Nyare tidens mest berömda fyrtorn är uppfört på klippan
Eddy-stone, ungefär två och en halv mil utanför Plymouth vid engelska
kusten. Det torn, som nu står till sjöfarandes ledning är det fjärde
i ordningen. Platsen är så hårt utsatt för stormens överskölj ningar,
att man praktiskt taget endast kan arbeta på klippan under ett fåtal
dagar om året. Det var en av Plymouths rikaste medborgare,
bryggeriägaren Henry Winstanley, som påbörjade försöken 1696 med att
uppföra ett fyrtorn där.
Winstanley var en något excentrisk man. I fyrtornet, som
byggdes av ett träskelett, lät han inrymma sig ett uppehållsrum, och han
utstyrde det med all dåtida komfort. Han besökte ofta sitt fyrtorn.
Under en rasande stormnatt 1703 i november uppehöll sig fyrtor-
Fig. 96. En tippfyr med
stenkolseld. (Efter "Opf. Bog".)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
