Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Hur man finner väg på havet - Positionsbestämning med sextant och ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
FJÄRDE DELEN. SJÖFARTEN.
räckligt tillförlitliga ur. Ännu vid mitten av 1600-talet voro de
bästa kända uren inte bättre än de kunde giva en missvisning på fyra
minuter under ett dygn. 1714 utfäste engelska parlamentet den lilla
nätta summan av 20,000 pund sterling — omkring 360,000 kronor —
åt den, som kunde finna longituden till sjöss inom en halv grad. En
timmerman, J. Harrison, som sysslade med urtillverkning på lediga
stunder, lyckades fullända spiralfjäderuret till den grad, att det
skeppsur han konstruerade, kronometern, under en resa från Europa
till Amerika på 156 dagar år 1761 endast missvisade på 54 sekunder.
Fig. 110. Del av ett kompass-sjökort för valfångare.
17:de århundradet. Efter ett samtida kopparstick.
Han fick parlamentets pris. Då kronometern alltid vid avgång från
hamn ställes efter tiden vid någon huvudstation — numera kan det
ju ske varje dag på öppna havet genom radion — och således alltid
jämt utvisar densamma — till sjös vanligen Greenwichtid —, så
finner man longituden genom att till exempel mäta en stjärnas höjd och
beräkna densamma för middagstiden och jämföra denna med
huvudstationens.
Efter hand som prismats fulländande skridit framåt ha givetvis
sextanterna kompletterats med kikare och högst modern inrättning,
förbättrade graderingsskalor och annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
