Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen: Post, telegraf och telefon - Postväsendets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
SJÄTTE DELEN. POST, TELEGRAF OCH TELEFON.
tare — som kunde utan dröjsmål befordra ankommande post till
nästa härbärge eller poststation.
Detta är i de korta drag, som äro bekanta, postväsendets
upprinnelse i forntiden. I ordet postväsen innefattas då de anstalter en
regering eller en regent personligen — eller vissa sammanslutningar
eller korporationer — anordna för
regelbundet och säkrast möjligt
fortskaffande av post. Kanske det
funnits postgång tidigare. Man
tror sig ha funnit spår av en
sådan under åren omkring 1,500 i
det gamla Egypten, likaså i Kina,
Japan, Peru och Mexiko under
tidigare kulturperioder. Härom
vet man intet med visshet.
Själva ordet post kommer från
latinets positus, som betyder
ställd. Platserna för
hästombytena kallades av romarna för
mutation. Ombytesplatserna
angåvos genom att man skrev
mutatio posita in (och så ortens namn)
det vill säga försändelse till
hästbytes-poststället, som är ställt
eller beläget i den och den orten. En
poststation kom längre fram att
endast kallas posita. Romarnas
cursus publicus — posten —
bestod av statskurirer, vilka förde
post över hela det väldiga
romerska riket.
Om postens snabbhet i äldre
tider berätta grekiska
historieskrivare att persernas angarer
kunde taga sig fram 2,500
kilometer under sex dagar, och beräknar
att deras färd skulle gå med en
fart av 17 kilometer i timmen. Darius T, som efterträdde Cyrus,
lade ett starkt postalt intresse i dagen, förbättrade och utvidgade
företrädarens postanordningar. Även andra delar av Orienten blevo del-
Fig. 2. En brevtyp från forntiden,
mycket använd till vanliga brev. Den
bestod av två träplattor med
fördjupningar, fyllda med röd- eller
svartfärgat vax. Med en penna av
metall eller elfenben ristade man
tecknen i den mjuka vaxen. Detta
skrivmaterial hade den fördelen att
kunna användas mer än en gång, i
det att man, när man läst det
skrivna, kunde jämna ut vaxet och
använda tavlan igen. Därför var pennan
flat i ena ändan och denna ända
begagnade man, när man ville släta ut
det skrivna. Denna brevform
användes i synnerhet till notiser, till kladd,
till korta meddelanden, till räkningar
o. s. v. Brevformen kallas: dyptychon.
(Efter "Ljus".)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
