Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen: Post, telegraf och telefon - Frimärket och dess föregångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMÄRKET OCH DESS FÖREGÅNGARE
239
brev", och dessa brev skulle sedan befordras av posten i vanlig
ordning. Det blev ingenting av förslaget, och sedan arbetade man på
att länderna emellan förenkla taxorna, men inte heller detta ledde
till gott resultat.
Den uppfinning, som frimärket utgör, det vill säga det uniforma
— lika — brevportot oberoende av väglängden kom man först
småningom fram till. En tidningsutgivare i England, Charles Knight,
föreslog i början av 1830-talet att postverken borde låta trycka
en-penny-omslag, vilka kunde användas vid tidningarnas befordran.
Han hade tänkt sig att tidsvinst vid postbefordringen skulle kunna
uppnås genom att tidningsutgivarna på förhand kunde inköpa det
stämplade omslagspapperet och använda det vid tidningarnas
emballering.
År 1835 fick en för utredningen om portot tillsatt kommitté i
England mottaga ett förslag från boktryckaren och bokhandlaren
James Chalmers om att påsätta genom klistring ett särskilt märke
vid frankeringen. Han, som var boktryckare i Dundee, hade till
och med tillverkat ett prov på ett sådant påklistringsmärke.
Detta var det första frimärket, och fader till idén är således
James Chalmer.
Trots detta får man i de flesta tillgängliga arbeten om
frimärkets historia läsa — och det har blivit nästan ett axiom — att en
Rowland Hill är frimärksidéns fader. Emellertid utkom hans
uppmärksammade broschyr "Post office reform" inte förr än 1837. 1
sin broschyr utvecklade han dock idén närmare, han angav ett
förfaringssätt vid frimärkering, som användes ännu den dag som i dag
är. Hans mening var att man skulle kunna köpa porto på förhand.
Liksom nu skulle portot vara lika för vad försändelse det än var,
och portosatsen fastställdes efter viss maximivikt. På
postkontoren skulle tillhandahållas stämplade pappersark, vilka uppdelats i
små rutor, och papperet skulle vara på baksidan bestruket med en
gummilösning, så att korrespondenten själv kunde åsätta sin
försändelse behövligt porto.
Hill tillkommer äran av att trots många motigheter — särskilt
från postverkets sida — ha lyckats genomföra denna dubbla
reform. Parlamentet i England antog i augusti 1839 "Lagen om
penny-portot". Efter att man granskat de förslag, som inkommit
vid en frimärksteckningstävlan, kunde de första frimärkena
utsläppas den 5 maj 1840.
Dessa första frimärken fick man klippa, skära eller riva ur
arket, ty att perforera frimärksarken hade man ännu inte funnit på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
