Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen: Post, telegraf och telefon - Postväsendet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POSTVÄSENDET I SVERIGE
24»
vid järnvägstransporten fordra hel vagn — såsom större paketposter
— tillslutas med postverkets sigill. Postkupéerna på de olika
linjerna äro i regel järnvägsbolagets egendom, men underhållet
bestrides till största del av postverket.
En vanlig typ av dessa rullande postkontor är boggivagnen, vars
ena hälft disponeras av "postkontoret", andra postkupéer ha inrymts
i de kortare tvåaxliga vagnarna av äldre typ. Ofta är postkupé i
boggivagn sammanbyggd med resgodsavdelningen, vilket gör att
postgodset kan, i händelse det är skrymmande, placeras i
resgodsavdelningen. Helt för postkupéändamål byggda boggivagnar
användas huvudsakligen endast på linjen Stockholm—Malmö—Trälleborg
—Berlin och tillbaka. Vagnarna överföras på färjorna till och från
Tyskland, så att postpersonalens arbete kan ostört försiggå under
hela vägen.
För framforslande av post till postanstalter, vilka äro belägna ute
på öar eller i insjöar, använder man — då ångbåtstrafik inte
erbjuder sig — segel-, rodd- och motorpostbåtar. Är isen inte stark nog
att tillåta kommunikation över densamma, använder man postiseka.
Detta är en flatbottnad och starkt byggd båt, som har medar under
sig. Så långt isen bär köres postekan på isen, men sedan kan man
i dålig is eller öppet vatten ro eller staka sig fram med ekan.
Uppe i norra Sverige, där det kan vara ett eller annat tiotal mil
till järnvägsstationen för byinvånarna i dessa ödemarker, köres
posten sommartid med kärra och vintertid med släda efter ren. På
senaste åren ha en del av dessa postlinjer motoriserats. Vintertid
förses motordiligensernas bakhjul med ett snökedjeverk, som
tilllåter framforsling av posten även i mycket svårt väglag. Och här
uppe använder befolkningen i stor utsträckning posten även vid
försändande av medicin, viktualier och kortvaror.
För postens utbärning på landsbygden anlitar postverket genom
sina lokala förvaltningar entreprenörer, vilka med sin postväska gå
från den ena adressaten till den andra. Poststationen är på landet i
regel vid järnvägsstation, där sådan finnes. Från dessa utgå
lant-brevbärarna över var sitt distrikt. Uppe i Norrland äro dessa turer
mycket långa och ansträngande. I de glest befolkade bygderna har
lantbrevbäraren ofta inte banade vägar att hålla sig till utan han
måste taga sig fram genom skog och mark. Ett norrländskt
lant-brevbärningsdistrikt är så långt, att brevbäraren utgår — från
Karesuando — på måndagsmorgonen kl. 8, och sin bestämmelseort,
Kummavuopio uppnår han först på onsdagsaftonen. Han
återvänder torsdags morgon och är på lördagskvällen kl. 9 tillbaka i Kare-
II 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
