Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen: Post, telegraf och telefon - Trådlös telegrafi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÅDLÖS TELEGRAFI 309
kan säga att så snabbt har väl sällan en vetenskaplig uppfinning
trängt till slott och koja.
Den elektromagnetiska telegraferingen och senare telefoneringen
voro ju storartade framsteg beträffande samfärdseln, men de
överglänsas dock av den kommunikation man nu upprättat med
elektromagnetiska vågor. Detta framsteg har möjliggjorts tack vare den
genom uppfinnarna ökade kännedomen om vissa naturföreteelser.
Vår uppfattning av rummets begrepp, tidsavståndet, har fått en
kraftig revidering, ty de trådlösa vågorna i etern eå med ljusets
hastighet, det vill säga med en snabbhet
av omkring 300,000 kilometer i
sekunden. Dessa elektriska vågor,
vilka framkallas av svängningar i en
sändarestation, utbreda sig radiellt
— liksom då man släpper en sten i
ett stilla vatten och framkallar små
vågor — och uppfinningen kallas
också omväxlande radio och trådlös.
Studiet av materiens natur och
elektriska fenomen har utgjort
grunden till uppfinningen. Man har
sedan lång tid tillbaka haft klart för
sig att alla ämnen äro uppbyggda av
atomer, vilka inom samma
grundämne äro fullkomligt lika, medan de hos
olika grundämnen äro sammansatta
på avvikande sätt och därför besitta
olika egenskaper. Atomerna äro
utomordentligt små, osynliga även med
de starkaste mikroskop, och dock äga de en i hög grad sammansatt
byggnad, som i mångt och mycket påminner om vårt solsystem med
dess många planeter, kretsande kring solen. Som motsvarighet till
solen har sålunda atomen en positiv elektrisk kärna, atomkärnan, av
en nästan ofattbar litenhet, och runt denna kretsa i slutna banor en
eller flera ännu mindre partiklar, elektronerna, vilka måste uppfattas
såsom mycket små negativa elektriska laddningar. Alla elektroner
äro fullkomligt lika, oberoende av till vilket grundämne de höra, men
deras antal är olika för olika grundämnen och avgörande för ämnets
fysiska och kemiska egenskaper. För alla atomer gäller dock den
regeln, att till en atom äro bundna så många elektroner, att deras
sammanlagda negativa elektricitetsmängd precis motsvarar atomkär-
Fig. 67. Fantasibild av en kolatom.
För överskådlighetens skull hava
atomkärnorna och elektronerna
gjorts mycket för stora i
förhållande till deras inbördes avstånd.
Två elektroner kretsa i mindre och
fyra andra elektroner i större
banor kring kärnan. (Ur "Ljus").
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
