Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Den kemiska industrin - Framställning av färdiga kemiska produkter - Lervaror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LERVAROR
73
ändringen, att glasyren smälter och själva porslinsmassan "sintrar"
som man säger, det vill säga fältspaten i denna börjar att smälta så
att massan antager ett glasaktigt utseende. Därefter kan man låta
temperaturen i ugnen åter långsamt sjunka och kan slutligen uttaga
föremålen, som därvid få genomgå en undersökning, vid vilken det
kan hända, att en och annan pjäs måste kasseras. Vill man genom
någon färgning eller förgyllning piffa upp föremålen, så sker detta
efter den första råbränningen innan glasyrmassan påsättes. Härvid
måste man givetvis använda endast sådana färger, som tåla den
starka hettan vid den
andra bränningen, och
noga på förhand veta
huru vissa av de
använda färgerna genom
bränningen förändra
sin valör.
Det så kallade oäkta
porslinet benämnes
riktigare "fin fajans".
Dess massa är porös
och icke genomlysande.
Redan härpå ser man
skillnaden gentemot
äkta porslin, och om man betraktar brottytan av ett söndrigt föremål
av detta material, så skulle man närmast kunna beskriva dess
utseende som "jordartat". Det har långt ifrån den motståndskraft, som det
äkta porslinet har, och om porslin har rykte om sig att vara skört,
så får nog detta i hög grad skrivas på den oäkta varans, fajansens,
konto. Vid häftigare temperaturväxlingar kan det hända, att sprickor
i glasyren uppstå. Hos de billigare sorterna är detta åtminstone
mycket vanligt. Råmaterialet för dess framställning utgöres av en
del olika slag av leror, som visserligen icke hava kaolinets renhet,
men som likväl vid bränningen bliva vita. Detta material blandas
med något kaolin samt fältspat vartill dessutom brukar sättas en del
andra mineral till exempel kvarts. Den färdigblandade massan låter
forma sig kanske väl så lätt som massan till äkta porslin och
tillvägagångssättet är detsamma. Glasyrmassan, som efter råbränningen
påsättes, har en något annan sammansättning i det att den innehåller
litet blyoxid eller också något borsyra. Meningen med dessa
tillsatser är att göra glasyrmassan mera lättsmält. Här äro förhållandena
vid bränningen nämligen omvända mot vad de voro vid den egentliga
Fig. 58. Ringugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
