Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Värmemotorer etc. - Ångmaskiner - Ångmaskinens utveckling från Heron till James Watt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN HERON TILL JAMES WATT
67
Att det är deri yttre luftens trycii, som t. ex. förmår vattnet att
stiga upp i en pumpcylinder, då pumpkannan drages upp, hade man
ej klart för sig förrän på mitten av 1600-talet. Vattenpumpen var
visserligen känd sedan gammalt, men såsom förklaring till vattnets
stigkraft hade man tagit för gott den, som c:a 2,000 år förut
lämnats av forntidens lärdaste man och skriftställare på
naturvetenskapernas område, den grekiske filosofen Aristoteles (död år
322 f. Kr.). Han förklarade vattnets stigkraft bero på "naturens
avsky för tomrummet", på grekiska horror vacui. Genom en
tillfällighet kom en av 1600-talets främsta vetenskapsmän G a 11 i 1 e i
att göra en stor upptäckt. En pumpmakare i Florens hade gjort
sugröret till en ny pump ovanligt långt. Vattnet steg ej upp till
utloppsröret. Det steg ungefär 10 meter högt, men blev där stående.
Gallilei gjorde experiment och fann att den kraft, som man ännu
kallade horror vacui, alltid förmådde lyfta en vattenpelare c:a 10
meter högt, men ej längre. Ehuru Gallilei visste att luften äger
tyngd, kom han icke att tänka på lufttrycket som orsak till vattnets
stigning.
Gallileis lärjunge T o r r i c e 11 i förstod emellertid, att samma
kraft, som kunde lyfta en vattenpelare 10 meter högt, endast skulle
kunna lyfta en kvicksilverpelare 1/13 à 1/l4 av denna höjd, alltså
mellan 700 à 800 mm. (Kvicksilver är 13,6 gånger tyngre än vatten).
Han gjorde nu ett experiment, som blev av den allra största betydelse
för kännedomen om de atmosfäriska förhållandena och sålunda även
för tillkomsten av den första ångmaskinen. Det berömda s. k.
Torricelliska försöket utfördes första gången år 1643.
Torricelli fyllde ett c:a en meter långt, i ena ändan slutet,
glasrör med kvicksilver och tilltäppte den öppna ändan med fingret,
varefter denna nedfördes i en skål med kvicksilver, varpå fingret
borttogs. När han reste röret rätt upp föll kvicksilvret något men blev
stående till en höjd av 760 mm. Ovanför kvicksilvret blev ett
lufttomt rum. Torricelli förklarade detta så, att luften
tryckte på den yttre kvicksilverytan i skålen med ett tryck så stort, att
det höll jämvikt med kvicksilverpelaren i röret. En bekräftelse på
denna förklaring erhöll Torricelli genom att iakttaga, att
kvicksilverpelarens höjd icke alltid är densamma. Det kunde ju icke gärna
vara så, att "naturens avsky för tomrummet" växlade från dag
till dag.
Då kvicksilverpelarens höjd således utgjorde ett mått på luftens
tryck, hade Torricelli alltså uppfunnit den första
barometern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
