Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Värmemotorer etc. - Förbränningsmotorer - Förbränningsmotorns utveckling från Huyghens krutmaskin till Ottos fyrtaktmotor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN KRUTMASKINER TILL OTTOS FYRTAKTMOTOR 123
Vid alla dessa första experiment sökte man dock ej utnyttja det
genom krutets explosion uppkomna gastrycket till att uträtta
arbetet, utan man avsåg att låta krutgasen framkalla ett partiellt vacuum
och sedan låta atmosfären verka. I Papins maskin antändes sålunda
krutet i en cylinder under en med en utåtgående klaff försedd kolv.
Genom klaffen kunde såväl luften under kolven som en del av
krutgasen bortgå. Därigenom uppstod partiellt vacuum under kolven,
så att den yttre luftens tryck drev kolven in. Under denna rörelse
kunde kolven lyfta en vikt. Som vi veta kom emellertid Papin
omkring år 1690 till insikt om att betydligt bättre vacuum kunde
åstadkommas, då vattenånga kondenserades.
Krutmaskinerna övergåvos fullständigt, då man snart nog med
användande av ånga lyckades åstadkomma en
vattenuppfordringsap-parat, vilket var den tidens stora tekniska problem. Att krut ej
heller någonsin skulle kunna få betydelse som bränsle i en motor
förstå vi, om vi jämföra dess värmevärde och pris med ett bränsle,
som senare kommit till användning i förbränningsmotorer, nämligen
råolja. Ett kg. svartkrut innehåller blott c:a 800 värmeenheter,
under det att 1 kg. råolja innehåller c:a 10,000. Krutförbrukningen i
en motor måste sålunda bli 10,000 = 12,5 gånger så stor som olje-
800
förbrukningen. Då 1 kg. krut kostar ungefär 1 kr. och 1 kg. olja c:a
10 öre, skulle alltså energi alstrad med krut bliva 125 gånger så dyr
som energi alstrad med olja. Från användningen av krutet till
användningen av råolja i en förbränningskraftmaskin är emellertid ett
mycket långt steg.
Tanken att få mekanisk energi direkt ur bränslet lockade i början
av 1800-talet många uppfinnare att experimentera med ett
gasformigt bränsle. Lysgasen hade nämligen nu uppfunnits i Frankrike.
Sålunda konstruerade bl. a. engelsmannen Sam Brown 1823 en
gasmaskin, vilken dock ej fick någon praktisk användning.
Den enda maskin, som förtjänar ett närmare omnämnande,
konstruerades av de båda italienarna Barsanti och Matteuccis
och patenterades år 1854. Gasblandningen leddes in under kolven i
en hög, lodrät gjutjärnscylinder. Vid explosionen slungades kolven
uppåt för att under den därpå följande avkylningen och
sammandragningen av förbränningsluften pressas nedåt av atmosfärens
tryck. Det var endast denna kolvens nedgående rörelse, som de
båda uppfinnarna omsatte i nyttigt arbete. För detta ändamål
begagnade de sig av en mekanism, som bestod av en med kolven förbunden
kuggstång, vars samverkan med svänghjulsaxeln var så anordnad —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
