Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Elektriska maskiner och kraftöverföring - Elektriska maskiner - Växelströmsmotorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 TREDJE DELEN.. KRAFTMASKINER O. KRAFTÖVERFÖRING
ett vridande moment uppstår på motorns axel. Den enfasiga
kollek-tormotorn har fått stor användning för järnvägsdrift, enär den har
stor reglerbarhet och dessutom endast erfordrar två tilledningar, av
vilka den ena kan utgöras av järnvägsskenan. För smärre motorer
i hushållsbruk, exempelvis motorn i en dammsugare, tillämpar man
också med förkärlek kollektormotorprincipen, enär dessa motorer i
motsats till enfasiga induktionsmotorer, starta av sig själva utan
särskild anordning härför.
På de senare åren har framkommit en induktionsmotortyp, den
s. k. faskompenserade 3-fasmotorn, vilken är så konstruerad, att
fasförskjutningen mellan ström och spänning i det närmaste är
borteliminerad eller till och med omvänd, så att strömmen blir förskjuten
före späningen. Dessa motorer hava såväl släpringar som kollektor,
och konstruktionen ställer sig dyrbarare än den vanliga
induktions-motorns. De omfattas givetvis med livligt intresse av
elektricitetsverken, då de bidraga till förbättring av ledningsnätens effektfaktor.
Det är huvudsakligen de tyska fabrikerna, som igångsatt tillverkning
av denna motortyp, och det är ännu svårt att säga, om de komma
att få någon allmännare spridning.
Elektriska motorer byggas i alla storlekar från små
symaskinsmotorer med en effekt av c :a 1/25-dels hästkraft till stora maskiner om
10,000-tals hästkrafter. Verkningsgraden angives vanligen för fullast
och håller sig för små maskiner omkring 75 % och för stora vid c:a
90 à 95 %. Vid lägre belastningar sjunker verkningsgraden först
helt långsamt, så att vid 1/4-last är den endast några få procent
sämre än vid fullast, men minskas belastningen ytterligare, sjunker
verkningsgraden snabbt. Det är därföre oekonomiskt att använda för
stora motorer, utan böra dessa väljas så, att motorn går så nära
fullast som möjligt.
Motorerna byggas i allmänhet för vissa standardspänningar, och
de vanligast förekommande äro vid likström 110, 220 och 440 voit.
Vid växelström äro standardspänningarna 127 (för enfasdrift), 220,
380 och 500 voit. Större maskiner byggas för högre spänningar och
en icke ovanlig spänning för stora 3-fasmotorer är 6000 voit.
De elektriska motorernas stora anpasslighet, prisbillighet och
bekvämlighet i fråga om skötseln har givit dem stor spridning, och de
hava i stor utsträckning utkonkurrerat de äldre motortyperna.
Strömkostnaden blir också låg. Om strömpriset exempelvis är 20 öre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
