Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - De första kanonerna - Modernare kanoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 FÖRSTA DELEN. FRÅN STENYXAN TILL MODERNA KRIGSV APENT
Vid kanongjutningen hade man hos Krupps gjutmassan i stora
grafitdeglar, och för att få tillräckligt med flytande gjutmassa fram
så fort som möjligt stodo arbetare uppställda i verklig militärisk
ordning, då gjutningen skulle taga sin början. På order av
gjutmästa-ren halvsprungo gjutarna med sina deglar från flamugnarna till en
stor tratt, som var placerad ovanpå kanonformen och med bestämda
mellanrum tömdes en sådan grafitform med flytande massa i
tratten, varifrån den leddes till gjutinstrumentet. Det stålblock, som
uppkom i gjutinstrumentet fördes till ånghammarna, där det
smiddes, sedan till borrmaskiner för att loppet skulle borras, så till
svarven och vidare till avputsningsmaskiner.
På statens egna verkstäder utfördes sedan reffling av
kanonloppen. Med uppfinningen av refflingen tillkommo spetskulorna och
bakladdningen. Genom refflorna i kanonloppet fick kulan en
roterande rörelse, som bättre höll den i kurs, och spetsigheten minskade
luftmotståndet så att kulan gick längre. Förut hade man instoppat
såväl laddningen som projektilen framifrån i kanonloppet, men
genom nya uppfinningar möjliggjordes, att man laddade bakifrån
genom att man kunde öppna kanonrörets bakre del, slutstycket, införa
projektilen och laddningen — ofta voro dessa förenade i en projektil
— och sedan man åter slutit slutstycket avfyrades kanonen genom ett
hårt föremåls slag mot laddningsdelens knallhatt. Förut fanns uppe
på kanonens bakre del ett hål, fänghålet, vilket genom
krutförbindelse till laddningen inne i kanonen bragte laddningen att explodera
genom att man förde en lunta, brinnade föremål, till fänghålet.
Modernare kanoner.
Tyska armén försågs på slutet av 1800-talet med en ny
kruppupp-finning, ringkanonen, vilken skilde sig från sina föregångare genom
att bakre hälften omgavs med en mantel av smidesjärn, som placerats
på sin plats i glödande tillstånd. Skulle kanonen springa i övrigt
håller ringen de olika styckena samman så att kanonservisen, det
manskap, som betjänar kanonen, inte skadas. Genom denna mantel
i bakre delen har kanonen även fått namnet mantelkanon.
Två engelska kanonkonstruktörer, Armstrong och Whitworth,
började tidigt tävla om vem som var den främste på området. Den
armstrongska kanonen bestod förr av ett antal cylindrar av olika
längd. De äro tillverkade av spiralformigt vridna och hopsvetsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
