Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Modernare kanoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 FÖRSTA DELEN. FRÅN STENYXAN TILL MODERNA KRIGSV APENT
Emellertid var det inte just i kanonens första dagar man kunde
framföra fältartilleri på häst. Detta möjliggjordes först sedan man
— såsom förut relaterats — kommit fram till lättare pjäser. Det
nämnes därför såsom något mycket ovanligt att konung Karl VIII
av Frankrike medförde pjäser, vilka drogos av hästar, då han gick
i fält 1494.
Gustaf II Adolf har tidigare nämnts såsom mycket intresserad
av kanonförbättringar, och han införde också de "geschwindta"
skotten, det vill säga med laddning och projektil i samma kropp.
Skjuthastigheten blev större genom en sådan anordning.
Fig. 18. Krupps 15-cm:s fälthaubits med bredvidstående
ammunitionsvagn. Denna tjänstgör såsom andra hjulparet
under lavettaget och har fack för ammunitionen.
För kanonens inriktande använde man kilar, men en munk i
Warschau lär år 1650 ha uppfunnit tappskivor och riktskruvar för
kanoner. Både vad riktmedlen beträffa samt ammunitionen,
lavetterna och föreställarna gjordes under slutet av sjutton- och början
av adertonhundratalet en del uppfinningar i Sverige.
Uppfinnar-namn på detta område äro sådana som Cronstedt, Ehrensvärd,
Helvig, Cardell, Isander och Wrede.
Men ända upp till mitten av adertonhundratalet hade man i
Sverige såväl som i andra länder "urtypen" av kanonen kvar. Man
hade släta eldrör, slätborrade, och med framladdningsanordning.
Strax efter mitten av adertonhundratalet infördes emellertid så gott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
