Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Framställning av kanoner och pansarplåtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMSTÄLLNING AV KANONER O. PANSARPLÅTAR 51
röret större hållbarhet. Dessa ringkanoner avlöstes av
bronskanonerna, vars material var en legering av omkring nittio procent
koppar och tio procent tenn. Denna legering erbjöd stor elasticitet men
lämnade samtidigt garantier mot söndersprängning av kanonloppet.
Emellertid äro metaller av denna sammansättning inte vidare
motståndskraftiga beträffande projektilernas
nötning, och materialet
är dyrt.
Uppfinnarna togo
upp detta problem, och
det lyckades general
Uchatius i Österrike
att framställa något,
som han kallade
stålbronsen, ett material,
som nästan är lika
gjutstålet i fysiskt
avseende. Vid
stålbrons-framställningen tager
man 92 procent koppar
och 8 procent tenn.
Vid tidigare experiment hade uppfinnaren — fysikern Künzel i
Liege — tillsatt blandningen undefär en procent fosfor. Legeringen
kallades fosforbrons. Denna hade större elasticitet än den
vanliga bronsen, men den var känsligare för verkningarna av
krutförbränningen. Stålbronskanonerna gjötos i en järnform, som
försetts med en smidd kopparkärna. Men vid tillverkningen av större
kanoner kan stålbronsen inte tävla med stålet.
Såväl smides- som gjutjärn och brons blevo undanträngda, då det
gällde att tillfredsställa de ökade kraven på kanonmaterial. Stålet
intog deras plats. Bessemer-, puddel- och martinstål ha använts
till kanonfabrikation. För dessas framställning har meddelande
lämnats i den kemiska avdelningen. Vid Krupps fabriker använder man
företrädesvis degelgjutstål. Detta erhålles genom att puddelstål
omsmältes i degel, vilket emellertid fördyrar materialet.
Före och under världskriget använde man — och använder ännu
i de länder, där kanontillverkning är tillåten — ett tätt martinstål,
framställt i martinugn, så att det utan vidare behandling kan
användas till både smides- och gjuteribruk. Stålets elastiska egenskaper
höjas genom tillsats av nickel, varvid produkten kallas nickelstål.
Fig. 49. Framsidan av en kruppsk 300 mm:s
nickelstålplatta, beskjuten med en 28-cm:s kanon
på 119 meters avstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
