Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Giftiga gaser i krigstekniskt bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 FÖRSTA DELEN. FRÅN STENYXAN TILL MODERNA KRIGSV APENT
olika ämnen. Vanligen är laddningen fördelad i tre olika lager, som
vart och ett har sin speciella uppgift.
Den dosa, i vilken patronen inlägges, kan antingen hänga direkt
fast vid gasmasken eller också kan den bäras på bröstet och medelst
en slang stå i förbindelse med masken. Materialet till denna kan
vara av olika slag. Så till exempel utgjordes det i de tyska
gasmaskerna av mjukt läder och i de franska och engelska av segelduk, som
impregnerats med kautschuk. Gasmasken går upp över ansiktet och
fastspännes med remmar. Särskilt viktigt är det naturligtvis, att
kanten av ansiktsskyddet sluter till så väl som möjligt, så att icke
gaserna kunna tränga in där.
I maskens ögonhål kan man svårligen använda glas, då ju detta
är ett ganska bräckligt material och dessutom lätt immas av
andedräkten. I stället använder man glimmer, acetylcellulosa eller
celluloid, som på insidan förses med ett tunnt lager av gelantin til skydd
mot imbildning.
Då luften passerat den med filtrerpatron försedda dosan, som
också kallas absorbatorn, går den genom en slang, som slutar med ett
munstycke. Genom detta andas man således under det att näsan
tilltäppes medelst en klämma. Utandningsluften avgår genom en
ventil, som hindrar den yttre luften att intränga.
Man kan tänka sig, vilken hemsk anblick det måste förete, då en
truppmassa kommer framrusande, varje soldat iförd gasmask. Att
föreställa sig de i fältutrustning med gasmasker kommande
soldaterna som människor, kan i första ögonblicket synas svårt nog, och
om det också ligger någonting skrämmande i en sådan företeelse, så
kan man iakttaga, att det faller sig lättare att beskjuta en så
utrustad soldat just därför att man icke har intrycket att man skjuter på en
människa.
Icke endast människorna behövde emellertid skydd mot de
giftiga gaserna. Även hästarna och de i världskriget för vissa ändamål
ganska mycket använda hundarna försågos med ett slags gasmasker,
som likväl voro av mycket enkel beskaffenhet och antagligen endast
bestodo av en tygpåse innehållande gasabsorberande ämnen, som
hängdes för djurens nos. Något skydd för ögonen fanns sålunda
icke på dessa.
Allt eftersom gaskriget utvecklade sig, började man använda
andra och effektivare metoder för gasernas utspridande, liksom ock ett
flertal olika gasarter kommo i bruk. Sålunda började man snart att
använda olika gasarter såsom försvarsmedel och som anfallsvapen.
Det förra slaget utgöres av den så kallade defensiva eller kvarbli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
