Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Krigsmedel till sjöss - Svenska flottan i forna dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FLOTTAN I FORNA DAGAR
99
man och därtill nästan ett tusental man i befäls- eller
underbefälsställning.
Men med stormaktstidens upphörande blev det åter dåligt ställt
med vår flotta. Under frihetstiden gjordes ansatser att återupprätta
den gamla glansfulla svenska flottan, men det blev först Gustav III,
som gav flottan åter något av vad den
förlorat och rättvisligen kunde göra
anspråk på. År 1790 funnos tjugofyra
linjeskepp, ett dussintal fregatter och
dubbla antalet mindre krigsfartyg i den
svenska flottan.
Efter de svåra ryska härjningarna på
svenska kusten under åren 1719—1721
upprättades en kraftigare galärflotta i
Sverige. En mindre sådan hade
visserligen funnits i Stockholm för dess
sjöförsvar, men det var först genom ett beslut
av 1722 som man fick en numerärt
starkare galärflotta. Den skulle enligt
planen bestå av ett nittiotal fartyg. Denna
galärflotta skildes 1756 från den övriga
flottan och ingick under vad man kallade
arméns flotta under det att den övriga
delen kallades örlogsflottan.
Galär- och örlogsflottorna i Sverige
sammanslötos åter 1766, men på
1770-ta-let uttogs en del av flottan, vilken
bildade Finska eskadern, och denna bestod av
galärer. Efter några år skedde en
sammanslagning av Finska eskadern och
Stockholms galäreskader. De
sammanslagna galärkontingenterna kallades därefter Arméns flotta, men
galärer upphörde snart att ingå i denna.
Ett mindre slag av galärer i svenska flottan kallades
galäresping-ar, vilka tillkommo i mitten av sjuttonhundratalet för
skärgårdsflottans bruk. De voro beväpnade med ett tiotal nickhakar, ett slags
små relingskanoner. Den sista galären byggdes 1788 och det sista
fartyget av detta slag utrangerades ur svenska flottan 1836.
Svenska flottan hade på sjuttonhundratalet en fartygstyp, som
kallades galärpråm, ett slags flytande kastell. De voro ett tiotal
meter breda och ett fyrtiotal meter långa, djupgåendet nalkades fyra
Fig. 92.
Segelmanövrerings-anordningar på en fregatt.
1 bukgårdingar, 2
dämpgår-dingar, 3 nockgårdingar. Fig.
visar även
revanordningarna, men ledsegelsspirorna ha
utelämnats. (Efter "Nautisk
Ordbok".)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
