Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Från solvisaren till kronometern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN SOLVISAREN TILL KRONOMETERN
143
skulle — och även kom — att överglänsa
underverket från östern. Hans ur var konstrikt på
allehanda sätt och i rent kalendariskt avseende kan
antecknas att det visade dag, vecka, månad, månskifte och
annat sådant.
Mera invecklade ändå synas de gamla kinesiska
vattenuren ha varit, ty det uppges att de visade
solens, månens och planeternas lopp med alla
konjunktioner och oppositioner samt även sol- och
månförmörkelser. Detta av astronomen Hang i åttonde
århundradet utförda ur hade två visare på
siffertav-lan. I Kina angavs tidsförloppet med tjugo
"timmar" för dagen och lika många för natten.
Slagverket fungerade på så sätt, att för varje ny "timme"
kom en ny figur ut ur öppningen på uret, slog
klockslaget med en hammare mot en klocka och gick åter in i uret.
För många tusental år sedan har det således funnits
konstförfa-ret folk, som konstruerat och även utfört ganska underbara
tidmätare. Nästa steg i
ur-makeriets utveckling
togs i tionde
urhundra-det då ärkebiskop
Gerbert av Reims, en
mycket lärd man, som
sedan blev påve under
namn av Sylvester II,
förfärdigade ett urverk
med hjul och som drevs
med lod. Redan i
tolvte århundradet voro
sådana ur vanliga i
klostren, och man hade nu
kombinerat dem med
slagverk. På denna tid
voro munkarna de enda
urmakarna. Det är
först i fjortonde
århundradet man finner
uppgifter om att andra
än andliga voro
urmakare. Men urmakeriet
Fig. 6. Lodur med ankargång.
Fig. 5.. Pendel
med ankare och
steghjul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
